Cederquist Jan: Slumpen är ingen tillfällighet

När man utan någon särskild anledning tänker på en viss person bara för att i nästa sekund springa på personen, så brukar vi avfärda det med att det var en slump. Men Jan Cederquist har upptäckt att slumpen lite FÖR många gånger hjälpt honom i livet för att kunna viftas bort. Gång på gång har det hänt honom saker som är statistiskt och vetenskapligt helt osannolika men som löst hans aktuella problem. Därför tror han inte längre att slumpen är någon tillfällighet.

Författaren har i ett antal korta kapitel redogjort för en rad till synes underliga sammanträffande och utvecklat tankarna runt dessa exempel. Han baserar sin teori bland annat på Carl Jung som enligt honom var den som myntade begreppet synkronicitet, som betyder meningsfull slump. I boken hänvisar författaren även till en atomfysiker vid namn Fritiof Capra.

Trots att bokens baksida innehåller en entusiastisk rekommendation av Lasse Berghagen, köpte jag och läste den. (Förlåt Lasse, men du är inte my cup of tea). Jag tyckte boken var intressant och läste ett flertal kapitel . Några var tankeväckande och lustiga, andra tyckte jag var lite väl långsökta. Vissa var helt enkelt bo-o-o-oring och jag tyckte att författaren kokat soppa på en spik. Jag läste halva boken innan jag tröttnade, då jag lade ifrån mig den.

Förströelse för stunden, javisst. Kul som samtalsämne på jobbet, absolut. Men tillförlitlig och trovärdig? Knappast. Särskilt inte sedan jag läst hur Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers, på siten Vetenskap och Folkbildning ifrågasätter tankarna, resonemangen och källreferenser i boken. För att se vad han skrev, klicka här.
Betyg: 2