Rudberg Denise: Matilde

Övning verkar inte ge färdighet, för trots att det är författarens fjärde bok blir det inte bättre. Snarare tvärtom. Redan på andra uppslaget har jag retat ihjäl mig på 1) språket: Hon blandar styltigt skrivspråk ”sade” och ”skall” med tre fyra ”sen” istället för ”sedan” med bara några raders mellanrum.
2) den stela och uppstyltade beskrivningen: På ett föga naturligt trycker hon in all bakgrundsinformation redan på de första sidorna insprängt i dialogen.

Storyn då? Ensamstående Matilde med delad vårdnad om de två barnen har sagt upp sig från reklambyrån för att skriva en bok. Skilsmässan är SÅ clean, hon och f.d. maken är så belevade och intresserade av varandras partners och kärleksliv. Åh så gulligt och onaturligt. Och med de två barnen ställer hon sig och bakar efter dagens slut. I det vackra hemmet med tjusig trädgård som ligger väldigt strategiskt på Södermalm.

Vad gör då Matilde hela dagarna utom att ha ångest över att inte kunna få till sin roman. Jo, hon umgås med nyseparerade kompisen Tomas. De festar ihop, sover i samma säng - fast de är ju bara kompisar förstås - och bestämmer sig plötsligt för åka skidor tillsammans i Norge. Och tänk, självklart har de en kompis med helikopter som precis i samma stund ska åka just till orten där hytten ligger. Så fint och ordnat det onaturliga livet verkar vara.

Boken blir som låten ”värsta schlagern” av Markoolio. Klyschig, styltig, med ansträngt inslängda ingredienser som aldrig känns naturliga. Men till skillnad från låten är boken ingen parodi. Jag läste ut boken, visst, men jag hoppade över långa stycken.
Betyg: 1