Herrström Christina: Leontines längtan

Trebarnsmamman Leontine längtar varje dag efter sin man. Men varje kväll då han kommer hem från jobbet blir hon besviken. Hans glädje över att se henne uteblir. Istället blir det tjafs och alltid är det hennes fel att de bråkar! Och ändå slutar hon inte att försöka få honom att uppskatta henne igen. Hon lever sitt liv i stor utsträckning bara för honom även om han främst är frånvarande.
Parallellt med detta funderar Leontine mycket över jämställdhetsfrågor och kvinnorollen, men verkar inte ha kraften att få till stånd någon rättvisa i sitt eget äktenskap, vilket förbryllar en smula.
Jag tycker att boken och hennes karaktär spretar, de genomtänka åsikter hon har färgar inte hennes egna handlingar. Och varför älskar hon sin osympatiske man så mycket?
När maken reser bort en period för att arbeta, löser hon sin saknad genom att attraheras av och fokusera tankarna på en vacker yngling. När sedan mannen kommer hem igen har hon inte det minsta dåligt samvete för att hon varit otrogen. Vart tog alla de starka känslorna, kärleken, tvåsamheten och den efterlängtade tilliten vägen?
Och dessutom för hon en föga trovärdig dialog med en okänd man på Internet om sina innersta tankar. Hon klarar sig tydligen inte utan män eller det är kanske det som författaren vill att vi ska tro att hon kommer att göra i slutet av boken? Tyvärr tror jag inte på det i så fall.
Betyg: 2

Läs vår recension av Den hungriga prinsessan