Boken handlar om adoptivbarnet Simon och hans uppväxt på 1940-talet i Göteborg i en arbetarfamilj. Vi får följa honom ända upp i vuxen ålder. Simons bäste vän är Isak som tillsammans med sina föräldrar flytt från Tyskland undan nazisterna. När Isaks mor blir inlåst på mentalsjukhus tar Simons adoptivmor sig även an Isak. Också Simons far bryr sig om Isak som är händig och därför kan hjälpa honom bygga båtar - till skillnad från Simon som är intellektuellt orienterad.
Centralt i boken är oron, rädslan, skulden och skammen och att försöka hantera livet trots dessa känslor. Ska vi fly till ekarna, gå in i oss själva eller som Isaks mor "tappa förståndet"? Relationen mellan mor och barn är ett genomgående tema.
Författaren skriver bra, karaktärerna är levande och trovärdigt beskrivna. Hon lyfter inte bara fram glädje, kärlek, trygghet och sorg utan även det fula i varje människa som hat och misstro men framför allt panik. "Ingenting är enkelt" säger fadern ofta. Jag tror att boken går ut mycket på det. Ingenting är enkelt, men vi får kämpa för att göra det bästa möjliga av den dans på taggiga rosor som kallas livet.
Betyg: 4
28 oktober 2007
Fredriksson Marianne: Simon och ekarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En bok som jag tyckte mycket om men minns tyvärr inte så många detaljer då det är flera år sedan jag läste den. En episod med en flock sidensvansar fäste jag mig vid. Har alltid älskat sidensvansar men aldrig förr, som i boken, sett dem dödens budbärare.
Hej Marie! Nog tål den att läsas om efter några år! Så bra tyckte jag att den var.
Skicka en kommentar