Theorin Johan: Nattfåk

Den unga familjen Westin med två barn har köpt det gamla fyrmästarhuset Åludden på Ölands nordöstra kust och nu kör pappa Joakim till Bromma för att hämta det sista flyttlasset från deras gamla hem. Mamma Katrine har sedan några månader hållit på att renovera Åluddens bottenvåning, som blivit riktigt hemtrevlig. Det skall bli så skönt att byta storstadsjäktet mot en stilla lantlig idyll, nära havet med de två fyrtornen som närmaste bebyggelse. Men så händer det en oförklarlig olycka. Katrine
hittas drunknad vid det ena fyrtornet. Tilda Davidsson, som är nyanställd vid närpolisen i tätorten Marnäs, får till uppgift att ta kontakt med Joakim om att denne snarast måste återvända till Åludden.
Detta är huvudhandlingen. Insprängda kapitel ger oss återblickar från fyrbyggen, från olika mer eller mindre dramatiska olyckor förorsakade av oväder på havet och speciellt fåken, d.v.s. det häftiga snöfallet med pinande stormvindar, som tornar upp hushöga snödrivor.
Joakim sörjer sin maka oerhört mycket, men inför barnen 5 respektive 7 år vill han dölja sanningen om mammans död. Han förklarar att mamma har rest bort, men kommer säkert snart hem igen.
Boken har många spökhistorier om de förlista personerna. Man har sett, hört och ibland rört vid dem. Det förekommer också ett gäng med inbrott som specialitet, som genom ockulta riter väljer vilket hus som skall hemsökas.
Bäst har författaren lyckats med huvudintrigen och naturskildringarna, medan alla oförklarliga knarrande plankor och mystiskt öppnade logdörrar är too much.
Betyg: 4-