03 augusti 2008

Keyes Marian: Är det någon där?

Anna, näst yngst av de fem systrarna Walsh, är sjukskriven från sitt drömjobb på ett kosmetikföretag efter en bilolycka. Hon pysslas om hemma hos mor och far på Irland tills hennes skador läkts tillräckligt mycket för att hon ska åka tillbaka till sin älskade lägenhet och jobbet igen på Manhattan. Hon längtar efter sin man som vägrar höra av sig. Det verkar ha skurit sig mellan dem i samband med olyckan. Hon försöker låta bli att kontakta honom men snart börjar hon ringa och skriva mejl. Utan att få tillbaka något enda litet livstecken från honom.

Det är en tjock bok som hade vunnit på att förkortats. Författaren har till exempel lagt in på tok för mycket om Annas systrar. Tre av dem har hon redan skrivit egna böcker om som var betydligt intressantare än de återkommande inhopp de gör i denna bok som blodfattiga kulisser till huvudhistorien med upprepade hänvisningar till hur fortsatt lyckliga de är även efter det att deras böcker tog slut. Mindre tjat om detta hade varit bättre!
De ständiga mejlen till Anna från yngsta systern Helen och mamman kunde utgått helt, jag hoppade över mejlen så fort de dök upp i boken. En sådan åtstramning hade lyft fram huvudhandlingen bättre utan störande distraktioner och givit boken ett högre betyg av mig (kunde nog blivit en fyra då).
Betyg: 2

Fler böcker om familjen Walsh:

Ännu fler böcker av författaren:

  • Sista chansen - läs vår recension
  • Sushi för nybörjare
  • Å andra sidan
  • Under täcket
  • När Lucy Sullivan skulle gifta sig
  • Further under the duvet
  • No dress rehearsal
  • En förtjusande man - läs vår recension

3 kommentarer:

Emelie sa...

Jag tyckte mejlen var roliga :)

Hennes mamma är lite konstig och rolig, men mejlen från Annas syster var de roligaste. Hon var inte så bra på att skriva så det blev rätt roligt :)

Håller med om att boken kunde ha förkortats, det är mkt onödiga saker med. Men mejlen gillade jag :)

Annika sa...

Jag gillade boken skarpt, tyckte faktiskt att det var den bästa i serien om systrarna.

Kika gärna in på http://pocketbloppis.blogspot.com om du vill fylla på bokhyllan.

Boktokar sa...

Emelie och Annika: Vad kul att ni vill berätta, kul att jämföra, särskilt kul att vi tycker olika. Jag har läst boken två gånger, först på engelska och nu på svenska, och tyckte båda gångerna att mejlen var lite för "crazy" och i mitt tycke störde den intressanta grundstoryn och vinklingen på den. Jag tycker fortfarande att boken om Rachel är allra bäst och Vattenmelonen. Kanske hade jag lite för höga förväntningar på boken och var mer kritisk än om det hade varit en debutant.