Paulrud Anders: Som vi älskade varandra

Paulrud skriver om sommarhuset i Karlskronas skärgård - det rosa huset - där gänget samlats varje midsommar sedan ungdomstiden. Det är Anders och Solveig, Mikael och Karin och så konstnären Harry. Men nu 2006 har någonting ödesmättat inträffat.Tystlåten och deprimerad kommer Mikael ensam, tillbringar tiden i sängen med flaskor och piller. Karin och Harry vet ingen något om.
I boken frodas femtiotalisternas minnesbilder mer än nutiden. Man kan anta att mycket har självbiografisk prägel. Det politiska engagemanget, samhällskritiken och barndomsupplevelser beskrivs journalistiskt kortfattat. Det väsentliga i skrönorna ger ändå en levande bild av Sverige från deras koltålder fram till 2000-talet.
Ett barndomstrauma, som förmodligen många känner igen, beskrivs i sekvensen då Anders har börjat skolan och i portföljen bär hem sin första läxa. Uppgiften går ut på att klippa ut och klistra bokstaven O på ett pappersark och därefter exemplifiera med bild på föremål med denna begynnelsebokstav. Han vill ha ett speciell bild, så när pappa SJ-konduktören blir rådfrågad, föreslår denne med pondus OMNIBUSS. Men när den lille Anders sedan skall redogöra för sitt ordval framme hos fröken, glömmer han prefixen. Stammande upprepar han " buss,buss...", vilket resulterar i gapskratt från hela klassen.
Lättläst och stundtals underhållande bok om flydda tider och kärlekens snåriga stig.
Betyg: 3