Kimm Mikael B: Grannar

Handlingen utspelas i ett stillsamt villakvarter utanför Göteborg där det mesta är opåverkat av tidens gång. Några grannar träffas varje kväll över en fika och snackar strunt, Stig 76 år, Hasse 69 och Gunnar 90, de tre vise männen eller klubben för inbördes beundran som de skämtsamt kallar sig. De avhandlar vad som hänt under dagen och raljerar över vad de så kallade nybyggarna hittat på för tokerier i linje med senaste gör-det-själv programmen i TV. En barnfamilj tas upp i gemenskapen och gubbarna får genom dem möjlighet att stifta bekantskap med såväl Internet som dotterns husdjur i form av en elektronisk Tamagochi.
Men så händer en olycka, hus byter ägare, rika och hänsynslösa grannar flyttar in. Och grannarna förklarar krig mot de nyinflyttade för att återfå lugnet i kvarteret. Anonyma hotbrev författas, mobilsamtal störs ut, Bin Ladin ses smyga runt i villakvarteren … om det sista nu verkligen är sant! För allt som står i tidningarna behöver väl inte vara sant?!

Ja, vad ska jag säga om boken? Jag VILLE verkligen tycka om den även om jag redan efter de första sidorna hade problem med språket, som inte flöt på särskilt bra utan kändes stolpigt och dialogen "författad". Men trots det gjorde den ovanliga storyn och de något udda huvudpersonerna att jag fortsatte att läsa. Handlingen utvecklade sig också i oväntad riktning. Jag kan inte sätta fingret på vad det var för genre, tyckte inte det var någon rolig bok – skrattade inte en enda gång. Den var speciell, lite skruvad och udda fastän den i grund och botten beskrev så kallat vanliga, till åren komna människor. Baksidestexten klassificerar den som "humor och satir".
Betyg: 3 (svag)