Författaren, som bland annat är kokboksförfattare och som arbetat som personlig kock åt Mick Jagger och Robert De Niro, berättar om när han bestämde sig för att flytta tillbaka till Grekland från Montreal för att njuta sitt otium som pensionär.
”Vad jag inte hade räknat med är att det inte är någon enkel sak att vara grek, även om man är född grek. Det inbegrep en ofantlig mängd regler och traditioner, och jag förmodar att jag hade bott för länge i Nordamerika för att ha något riktigt grepp om dem. Äkta grekiskt liv …. kretsar kring familjen, obetingad tro på ortodoxa kyrkan, mäns oantastliga auktoritet och kvinnors kompromisslösa underkastelse och arbete, och den ständiga kampen för att förtjäna sitt uppehälle på den tuppfäktningslika grekiska marknaden. Under tidigare, korta besök i hemlandet hade alltsammans förefallit pittoreskt och en aning exotiskt. Nu, när jag var omgiven av det, uppslukad av det och ville befinna mig mitt uppe i det, blev jag vimmelkantig och närmast illamående av hur påtagligt det var. Det började bli smärtsamt uppenbart hur oerhört ogrekisk jag blivit."
Det blir dock ingen rast, ingen ro för istället dras han av sin vän Théo och fotografen Algis in i diverse äventyr av matkaraktär. Bland annat får vi följa det mödosamma äventyret med att färdigställa en ny restaurang med alla de små och stora katastrofer som drabbar dem under byggnationen.
Boken doftar Kreta och kretensares egensinniga lynne. Han har verkligen lyckats fånga Kretas själ, karga natur och böljande krydd- och citrusdoftande sluttningar. Jag läser och drabbas av en längtan efter att åter besöka ön. En bok att reflektera över men ingen kioskvältare.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar