Boken kallas för en dokumentärroman och handlar om Felicia, framgångsrik vetenskapsjournalist som gått in i väggen rejält och därför är sjukskriven. Hon lever tillsammans med sin tonårsson Johannes, fast ”tillsammans” är väl knappast ordet. För Felicia är så sjuk, hennes hjärna är så stresskadad att hon inte fungerar varken som mamma eller knappast ens så att hon kan ta hand om sig själv. Johannes får dra ett tungt lass, mamman är överkänslig mot alla intryck, hon klarar inte av ljud, frågor, alltför långa samtal och kan inte heller läsa och förstå.
Det är en skrämmande och insiktsfull skildring av det helvete som utbrändhet innebär, att hamna i ett isolerat, hjälplöst och utmattat tillstånd samtidigt som tillfrisknandet i stor utsträckning beror den egna handlingskraften. Som ju på grund av sjukdomen i princip satt ur spel.
De flesta av oss känner någon som är eller varit utbränd och för mig gav boken en konkret och smått skrämmande inblick i hur de som drabbats upplever sin situation. Ett liv i maktlös- och orkeslöshet.
Betyg: 4
10 september 2008
Dahlgren Eva F: Det här är inte jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mmmhmm, den där boken har jag kikat på.. Ser att du gett den en 4 minsann. Kanske skulle ta upp det där intresset igen då!? =)
Therese: tja, varför inte, den går ganska fort att läsa så även om du inte skulle tycka som jag, så har du inte så mycket att förlora :)
Intressant, har aldrig läst en riktigt bra skönlitterär bok om utbrändhet.. Ska absolut ge den en chans!
Amoroso: Kul att se vad du tycker. Som sagt, lätt att läsa som motvikt till det mesta som i facklitteratur skrivits om utbrändhet om stressorer och hjärn"vetenskap"
Skicka en kommentar