Romanen handlar om Palmemordets alla dokument som samlats i åtskilliga hyllmeter. Kanske kan fyra ”friska” ögon se en möjlig öppning genom att fördela materialet sinsemellan och analysera det. Det är chefen för Rikskriminalpolisen Lars Martin Johansson, som valt ut fyra av sina skickligaste poliser att än en gång se om något har blivit förbisett, som nu kan kompletteras och eventuellt leda till ett spår.
Speciella drag i dialogerna hos Leif GW är att läsaren får information om vad den talande egentligen tänker. Jag känner mig bättre informerad om stämningen och avsikterna med vissa uttalanden. Författaren ger sig hän i många typer av personteckningar, till exempel kriminalkommissarie Bäckström som
Ett humoristiskt inslag i ett uttömmande och initierat reportage om polisens olika arbetsmetoder. Intressant läsning.”var liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint…… han var den som hade det största yrkesanpassade ordförrådet med hundratals fula namn på alla som han ogillade….han var förvisad till Stockholmspolisens godsspaningsrotel, eller polisens hittegodsmagasin…”
Betyg 4
3 kommentarer:
Ni har fått en utmärkelse hos mig! =)
Ingela: Tack! Hade varit kul att veta adressen till din blogg, så att vi kunde slicka i oss berömmet.
Efter visst spaningsarbete :) lyckades vi. Tack igen!
Skicka en kommentar