05 april 2008

Brunk Holmquist Karin: Villa Bonita

Bonita, 57-årig ungmö, bor kvar i barndomshemmet i Ystad och ägnar sitt liv åt att vårda sin dementa mamma. När hennes barndomsvän Doris flyttar tillbaka till huset mittemot börjar Bonitas liv successivt förändras. Doris jobbar med administration hemifrån för ett - som det visar sig - skumt företag som hyr ut lägenheter till ljusskygg verksamhet. Med Bonitas hjälp synar Doris sina arbetsgivare och deras verksamhet i sömmarna.

Boken är skriven på ett ålderdomligt sätt och när jag läser får jag intryck av att de båda huvudpersonerna snarare är 77 än 57 år. Även om Bonitas liv är trist i bokens början och förändras så småningom, består intrycket av tristess när jag läste vidare. I ärlighetens namn, så skummade jag mest igenom boken för jag tyckte den var, ja just det, trist att läsa. Tyvärr!
Betyg: 2

Detta är författarens tredje bok. Tidigare har hon skrivit Potensgivarna och Rapsbaggarna.

4 kommentarer:

Amoroso- Nu vill jag sjunga dig milda sånger sa...

Kul inlägg. Hade liknande tankar, i alla fall om att författaren inte hade erfarenhet av ämnet ifråga. Men visst har hon det :-) Socionom. Men det är en feel good roman !

Boktokar sa...

Amoroso: Tack för din kommentar. Författaren fångade på ett trovärdigt sätt relationen mellan huvudpersonen och mamman så det var tydligt att där har hon kunskap och erfarenhet.
Kul att du ville kommentera.

Marie sa...

Fantasin tryter i författarens tredje bok. Potensgivarna var hysteriskt rolig men konceptet går inte att upprepa och förändra hur mycket som helst.

Boktokar sa...

Marie: Jag tyckte faktiskt inte särskilt mycket om Potensgivarna heller. När jag läste den hade jag vissa förväntningar, eftersom jag hade hört mycket positivt om den.