Aslam Nadeem: Kartor för vilsna älskande

När jag började läsa "Kartor för vilsna älskande" tröttnade jag faktiskt efter bara ett par sidor, ryckte på axlarna och ställde in den i bokhyllan igen. Till min förvåning fann jag dock att det lilla jag läst låg kvar och skavde i bakhuvudet, och när jag tog fram boken igen så resulterade det i en nästan oavbruten sträckläsning. Boken handlar om några människors liv och öden i en förort i England, nästan alla i det lilla samhället är invandrade från Pakistan och för många av dem är det svårt att finna sig tillrätta i det nya landet.
Den röda tråden i boken är två försvunna älskande: Jugnu och Chanda. De har "levt i synd" - alltså bott tillsammans utan att vara gifta - vilket har gjort dem till föremål för förtal, ilska och öppet förakt. Plötsligt en dag är de försvunna, och kort därefter grips Chandas två bröder misstänkta för att ha mördat de unga tu. I centrum för historien står Jugnus bror Shamas, en poetisk man med en skeptisk inställning till religion. Kaukab, hans fru, är däremot dotter till en imam och fanatiskt troende. Hon har aldrig kunnat förlåta sin man för att han "tvingade" henne att flytta till England, detta syndens näste, och hon bär på mycket bitterhet och vrede.
Nadeem Aslam svingar en tung litterär slägga som gång på gång slår stora hål i religionens bistra murar. Kritiken mot hederskulturen och religionens fjättrande bojor är hård och obönhörlig. Aslam låter de (i religionens namn) misshandlade, torterade, våldtagna och förskjutna kvinnorna komma till tals, men gör oss också uppmärksamma på att även männen blir söndertrasade av att leva under religionens tryck.
Det är en fantastisk berättelse författaren målar upp, han blandar mytologi, vardaglig verklighet, förälskat rus och vitglödgad vrede till en färgstark och mustig historia. Det känns lite som att kliva in i en helt ny värld där man nästan kan känna doften av den utsökt beskrivna pakistanska maten. Stundtals irriterade det mig dock att vissa metaforer känns aningen krystade och pretentiösa, samt att Aslam ibland alltför tydligt lägger sina egna åsikter i munnen på sina karaktärer, konversationerna blir överdrivna i författarens iver att förklara sammanhang och samband - som vore läsaren ett litet barn som behöver få minsta lilla detalj utförligt beskriven. Frånsett dessa mindre störningsmoment så är det som sagt en oerhört fängslande bok som hänger sig kvar länge efter att man läst den. Den är i allra högsta grad läsvärd och jag rekommenderar den verkligen.
Betyg: 4