Maria får rådet av en vän som hon kommit att betrakta som sin läromästare att ensam vandra pilgrimsleden i norra Spanien. Hon antar utmaningen och beger sig till södra Frankrike vid spanska gränsen och startar den 80 mil långa vandringen över Pyrenéerna tvärs igenom norra Spanien mot havet och Santiago de Compostela.
Boken handlar om hennes tankar och de samtal hon har med de andra pilgrimer som hon träffar längs vägen. Författaren skriver bra och trovärdigt – det mesta är självupplevt – men det blir mest dagboksliknande anteckningar som inte intresserar en utomstående. De yttre händelserna är inte märkliga utan ytlig och artig konversation mellan personer som inte känner varandra. Hennes tankar och uppgörelser med tidigare svårigheter i livet griper inte heller tag i hjärtat. Boken ger ett svalt intryck, men var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig.
Betyg: 2
01 april 2008
Sjödin Agneta: En kvinnas resa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"men var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig" och så betyget 2...
Åh vad ni fascinerar mig ni människor som läser trots att ni inte tror att boken är bra. Vad driver er? Berätta!
Ingela: Tack för din kommentar. Beträffande din fråga vad som driver just mig att läsa en bok som jag inte TROR är bra, så är det för att ge författaren och boken en chans, istället för att rata den för att jag har förutfattade meningar. Det är nog nyfikenheten som driver mig helt enkelt. Man kan alltid hitta guldkorn och få oväntade överraskningar. Och om jag SKULLE tycka någon bok är riktigt dålig/ointressant så är det ju bara att sluta läsa. Mitt i boken när jag tröttnar. Svårare än så är det inte.
Hoppas att du har lust att dela med dig av hur du själv tänker kring böcker och vad som driver dig att läsa!
Skicka en kommentar