Niffenegger Audrey: Tidsresenärens hustru

Kärlekssagan om konstnären Clare och bibliotekarien Henry är vacker, ovanlig och komplicerad. Henry reser nämligen i tiden utan att själv kunna styra när han försvinner och Clare får ständigt vara beredd på att plötsligt bli övergiven. Det sliter på förhållandet.
Hans resande är visserligen tidsmässigt begränsat till den egna livstiden, men det blir skruvat ändå. För än dyker han upp som vuxen hos Clare när hon är ett barn, än reser han bakåt och träffar sig själv som yngre. Gång på gång tvingas han återuppleva smärtsamma situationer som till exempel sin mors död. Vissa gånger färdas han framåt i tiden. Men ändå kan han inte påverka situationen, inte skriva om historien. Han måste behålla kunskapen om framtiden för sig själv.
I nutid tränar Henry mycket löpning. Han behöver vara vältränad för att överleva. När han reser i tiden landar han nämligen naken på konstiga ställen och hamnar ofta i knipa. Det första han måste göra varje gång är att skaffa sig kläder och pengar, så att han smälter in och kan klara sig. Därför har han blivit en duktig brottsling, han agerar ficktjuv för att fixa pengar, han dyrkar upp lås och han är duktig på att slåss och springa från såväl busar som poliser. Ibland blir han dock arresterad och poliserna blir alltid lika frustrerad när den inlåste skummisen spårlöst försvinner från cellen.
Jag tyckte boken var underbar, spännande och vemodig. En gripande, bitterljuv kärlekshistoria med ett sällsamt skimmer.
Betyg: 5