Swahn Jan Henrik: Manolis mopeder

Manolis har levt hela livet på sin grekiska ö. Nu på gamla dar tänker han på allt han varit med om, vilka valmöjligheter som funnits i livet och vad han lämnar efter sig den dagen han inte längre finns här. I byn har han tre "hem": Bostaden där frun styr och ställer, där sover han motvilligt, bara om han är tvungen, sen är det Jannis taverna dit han går dagligen och tar sig en öl eller flera och träffar de övriga stammisarna och det tredje är kalivin - det lilla huset uppe i bergsluttningen - där han odlar tomater, bönor, druvor, potatis och oliver. Där trivs han allra bäst. Hit kommer han med sin moped på den steniga åsnevägen. Bakom husknuten står resterna av de tidigare mopederna, som väntar på uppståndelsen, reservdelarna hänger i olivträdets grenar och gungar i vinden.
Han har varit en skicklig hantverkare. De flesta husen i byn har han murat och målat. Men nu är det ingen som efterfrågar hans yrkeskunnighet längre. Han har blivit gammal och överflödig. Sitt skägg har han låtit växa, som ett tecken på att inte vilja bli störd i sorgen efter sin odåga till son, som körde ihjäl sig i en av bergvägens kurvor.
Manolis minns sin första moped, röd under sadeln. En dag skall den återuppstå. Han köpte den efter åren i det militära..........Egentligen hade han tänkt köpa en åsna. Det stod mellan en åsna och en moped. En åsna lever längre, den ger gödsel, den håller en sällskap. En moped kan gå sönder när som helst, den drar bensin......Varför blev det då en moped?
Så börjar romanen Manolis mopeder, som är en finstämd berättelse, skriven osentimentalt om livets med- och motgångar.
Betyg: 4