Boken börjar med att ett fyraårigt barn hittas på Skansen med en lapp där det står:
”Ta hand om detta barn. Förlåt”.
Efter det tar handlingen ett skutt till nutid, då hittebarnet som vuxen plötsligt omnämns i ett testamente. Det är före detta hushållerskan till nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt som dött och vars bortgång sätter stenen i rullning. Vad finns det för kopplingar mellan henne, nobelpristagaren och den föräldralöse? Successivt rullas berättelsen om litteraturpristagaren Axel och hans olyckliga familj upp. Axel är numera endast en skugga av sitt forna jag där han ligger åldrad och döende på sjukhemmet utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. I skuggan av den uppburne Nobelpristagarens liv och livsverk lever hustrun ensam och olycklig, hon vars författarkarriär tynade bort i takt med att familjen och Axels framgångar växte. Hon tröstar sig med alkohol bland annat för att lindra sorgen efter dottern som dött i unga år. Sonen Jan-Erik försörjer sig i skuggan av faderns framgångar genom att resa land och rike runt och idka högläsning ur pappans böcker samtidigt som han förför kvinnor efter att ha valt ut och flirtar med dem från podiet. Även han tar sin tillflykt till alkohol för att stå ut med tillvaron. Hans olyckliga hustru grubblar alltmer desperat över varför de inte kan få äktenskapet att fungera.
Alltså, jag gillar Alvtegens böcker väldigt mycket. Hon skriver fantastiska, trovärdiga och nyanserade porträtt. Samtidigt förflyttar hon obevekligt handlingen allt närmare den oundvikliga kulmen – avgrunden – och som läsare fångas man av den ödesmättade, olycksbådande stämningen. Trots detta så fängslade själva intrigen och gåtan mig inte riktigt lika mycket som hennes andra böcker, så jag nöjer mig med näst högsta betyget denna gång.
Betyg: 4
Vi har recenserat fler av hennes böcker: Saknad, Skam, Skuld och Svek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar