10 mars 2008

Bondestam Anitha: Gråt inte över spilld mjölk

Det var med viss förväntan som jag öppnade boken av politikern med den gedigna erfarenheten från tunga och ansvarsfulla poster. Jag var nyfiken på den fiktiva historien om IT-experten Filippa som med hjälp av Sveriges finansminster utnyttjar Schengenavtalets gemensamma dataregister för att tillskansa sig pengar. Men redan i första kapitlet tappar jag lusten att följa den bakfulle och ocharmige finansministern. När så Filippa introduceras i kapitel två blir det ännu mer osannolikt och ointressant.
Jag ser författarens eleganta porträtt framför mig när jag läser. Kan det verkligen vara så här hon tänker när hon arbetar? Eller tror hon att ANDRA tänker så här? Tankarna vandrar åt annat håll samtidigt som jag försöker ta mig igenom sidorna, så jag lägger till slut ifrån mig boken utan att minnas vad det var jag läste.
Att ge boken lägsta betyg känns på ett sätt orättvist, för den är skriven på korrekt svenska med avancerade meningsbyggnader och intellektuella resonemang.
Men den var totalt ointressant som skönlitteratur eller spänningsroman och i mitt tycke helt osannolik och stel. Tyvärr! Departementssvenska är inte lättflytande. Att försöka lätta upp den byråkratiska uppräkningen helt abrupt genom att infoga några meningar om sex och erotik utan förvarning kittlar inte ett dugg utan känns bara malplacé och förbryllande.
Betyg: 1

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig... Började också läsa denna bok med viss förväntan, men det visade sig vara något av det fånigaste jag någonsin läst. Om författaren varit kring 20, skulle jag kanske kunna köpa det, men nu. Chef för kommunikationsdepartementet :)...

Boktokar sa...

Anonym: Haha "något av det fånigaste jag någonsin läst". Du sa det!! Tack för din kommentar.